Sidan 66, Kameran berättar, del 3:

Läs inledande förklaring på "Kameran berättar 1"!

Hotel de lÍroise i Bretagne – är det möjligen världens minsta hotell? Eller var, eftersom det lär vara rivet. Platsen är nämligen förklarad som naturskyddsområde numera. Hotellets litenhet verkade synnerligen motiverad. Ett ensamt hus på en vindpinad hed. Inte en människa i sikte på flera kvadratkilometer. Vem kommer förbi och tar in här? 

Bilden ovan kommer från den tid då bolinerna var betydligt lösare i hovets presskontakter än lite senare, då Elisabeth Tarras Wahlberg höll sin beskyddande järnhand över kungligheterna. Bosse och jag var inbjudna att bevaka en s. k. kungamiddag för den svenska pressens räkning. Tanken var att det först skulle fotograderas, sedan skulle det gås hem. Ja, inte gästerna förstås, de skulle ju äta kungamiddag. Bosse och jag gick inte hem. Vi glömde oss, som av en händelse, kvar på en balkong för att se vad som hände. Det hände inte ett dugg på en och en halv timme. Heltrist!

Men sedan blev det kaffe. För gästerna. Vi passade på att plåta när honoratiores sorlade och slamrade med kaffeskedarna. Mellan gamle kungen Gustav VI Adolf och Sveriges längste statsminister Tage Erlander utvecklades genom åren en genuin och varm vänskap. Det kan man nästan se på bilden, där de är inbegripna i en engagerande diskussion. Tyvärr har jag inte inbyggd mikrofon, så jag vet inte vad som avhandlades! 

Slang med halka sa stockholmskisarna förr i världen. Nog var det halt, alltid. Och kallt! Jag frös om kamerahuset och hade helst stannat kvar i väskan. Men vad gör man inte för en bra bild! Den här korvgumman var under många år en självskriven del av Jokkmokks markbad. Hon lyckades med bedriften att få korvvattnet att koka i minus 35 graders kyla! Därempt sålde hon inte det obligatoriska korvtillbehöret Pucko. Chokladdryck med glykol smakar näömligen inget vidare, påstås det. 

Här är en av mina favoriter! Det är nämligen reklam för mig. Bilden ingår i en serie årstidsporträtt och är fotograferade för en utställning hos Brandt Optik, dåvarande generalagent för mig.

Så här gör man väl egentligen inte, men frestelsen blev för stor för Bosse. Arrangemanget är en av de få bilder, som blivit ett helt uppslag i salig Veckojournalen. Det är fint, det!

Plåta dansare är inte det lättaste. Rörelse, dramatik, utlevelse – det gäller bokstavligt talat att fånga tillfället i flykten. Här framträder Cullbergbaletten en sommardag på Stockholms Stadshus´ innergård. Det är annat än en hasande foxtrot på Folkets Hus. Där blir det jättetrista bilder. Men här får man visa vad man går för!

 Broschyren fortsätter på "Kameran berättar 4"!

 Photo & coyright: Bosse Carsing. Sweden.